En kan inte låta bli kameran mellan vedlassen, en får liksom stanna upp o andas, ja andas vår alltså. Känna dofterna och den friska luften medan blicken sveper längs med marken. Det här hittade jag idag samt att jag blev varse ett annat tydligt vårtecken ... öronpropparna!
Jag vill hellre låta fåglarna kittla mina öron men det är inte alltid man får välja själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar